Den intressanta killen skulle ju ringa. När då. Förra tisdagen grät jag för Per. Idag är jag ororlig för att inte den andre ringer. Det är ingen ordning på känslorna. Som ett enda virrvarr. Är det detta som kallas desperation. Antagligen. Vad ska det bli av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar