Jag tog kraft och målade naglarna kärleksröda. För att jag så gärna vill. Men hjärtat är svart. Imorgon är det nog ljusare. Men det kommer ta tid innan det är kärleksrött tror jag. Men jag hoppas. Hoppas att kärleken är nära. Det kan vara så. För man vet inte. Man vet aldrig. Men jag är tacksam. Tacksam att jag lever. Jag menar det verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar