Carry you home

Den intressanta har inte hört av sig. Inget att hänga upp sig på. Vi känner ju inte varann. Men ändå. Pratade med Per på gymmet idag. När jag ser honom i ögonen känns det som jag ger honom mitt hjärta. Vill inte att det ska vara så. Men kan inte styra över det. Och nu sitter jag på min hjärt-kudde på golvet och lyssnar på "Carry you home". Om och om igen. Och här sitter jag. Undrar hur länge.