Vänner som lyssnar

Lycka är att ha vänner som lyssnar.
Jag har det.

På balkongen

Av alla balkonger som jag ser är det bara en där det verkligen sitter någon. Det är en gammal farbror som sitter där i solen. Han läser sin tidning och dricker sitt kaffe. Jag tycker om att se honom där. Han har varit borta ett tag. Hoppas han mår bra.

Solen i ögonen

Det här är lycka. Att ha lång sovmorgon och sitta på balkongen och dricka kaffe. Mitt i veckan. I lugn och ro. I slutet av september. Klarblå himmel och frisk luft. I fredags kom solen tillbaka. Jag förstår nu att det är den jag har saknat. Jag behöver ljuset. Jag vill ha solen i ögonen. På mitt födelsedagskort från mamma hade hon skrivit: "Jag skulle vilja kunna ge dig solen". Hon vet.

Det enkla

Det var nämligen så. Att jag såg en liten kort film där en liten tant fick frågan vad lycka var för henne. Hon svarade att kunna sköta sig själv och laga sin egen mat. Jag kan det. Man måste kunna uppskatta det självklara och enkla.

Lycka

Det som är självklart för en del är lycka för andra. Som att se rakt in i solen. Att cykla i nerförsbacke. Att bada i höga vågor. Att dricka kaffe på balkongen. Att ta ett djupt friskt andetag. Att se lövens färger på hösten. Att skratta från djupet. Att kramas. Att vakna pigg. Att kunna finna ro.

Tragikomiskt

Pratar med bror Peter. Vi skrattar. Han berättar om pappa. Det är tragiskt. Men vi skrattar. Det är det viktigaste vi har fått med oss. Att skratta åt eländet.

Födelsedag

Jag älskar att fylla år. Älskar att bli uppmärksammad. Livet ju. Att bli sedd. Och att se.

Otillräcklig

Jag ringer honom och säger att det inte går. Att vi är för olika. Att jag inte känner mig tillräcklig. Jag gråter och han lyssnar. Han frågar om vi inte ska höras eller ses mer. Jag svarar inte. Jag kan inte svara. Jag ringer efter en halvtimme. Jag frågar om jag får komma till honom. Han kramar om mig. Hur orkar han. Hur orkar jag.

Klarsynt

En riktigt frisk och härlig höstdag. Och ändå känns det långt från rosa. Tvivel som kommer upp. Som går runt i mig. Jag försöker trycka det ifrån mig. Men det är där. Jag är alldeles för klarsynt idag. Jag vill inte se.

Hösten

Stegen är långsamma och tunga.
Det är något som trycker.
Jag tror hösten har gripit tag i mig.

Vad vet jag

Det har aldrig varit så här bra mellan mig och honom. Kan det vara för att jag verkligen var på väg ifrån. Att jag verkligen lugnade ner mig. Alla har vi ju en del i det som händer. Vad vet jag. Imorgon kanske det känns annorlunda. Då kanske jag är på väg igen. Man vet aldrig och tur är väl det.

Andan i halsen

Jag är hur trött som helst men kan inte vara hemma. Det är så konstigt det där. Det finns ingen energi. Men jag är hela tiden på väg med andan i halsen. Hur går det till.

Utan socker

Har lovat att vara utan socker en vecka. Inga bullar och inget godis. Svårt. Han säger att det säkert är en del av min rastlöshet. Kanske. Måste ju prova men helt enkelt är det inte.

Stormare

Det är jag och Peter nu. Stormare alltså. I min fantasi är det så. Jag ropade efter honom i fredags. Och sa till honom att jag var kär i honom. Han tog min hand och frågade vad jag hette. Mitt hjärta tillhör honom nu. Förgäves.

En dag

Jag klarar ju inte av det. Jag kände mig så bestämd och stark och sen rann det bara av mig. Men en dag är jag redo. En dag tar jag väl tag i det. Jag måste det.

Att göra slut

Kan jag säga att det är för att han inte är kär i mig. Antagligen inte. Kan jag säga att det är för att jag inte är kär i honom. Är det så det är. Antagligen. Det har blivit snett någonstans. Det är inte kärlek. Det är en önskan bara. En önskan att vara två. Och en rädsla att vara ensam.