Biter ihop

Kom önskemål från mamma på Malta att jag skulle ringa mormor. Borde ju kunna göra det ändå. Mormor är skön. Hon säger att hon mår bra men att morfar har sina vanliga krämpor. Hon säger att det bara handlar om att inte känna efter. Hon säger aldrig något. Inte ens när det är allvar. Hon biter ihop.

Salta katten

Nu är det salta katten som gäller. Har helt hakat upp mig på det. Undra om det är övergående eller håller i sig. Först i den fjärde butiken hittade jag påsen. Blev också två längdbitar. Det blir middagen idag. Bara idag. Ska fira mitt nya jobb. Eller dämpa min oro för att jag ska byta jobb. Vet inte vilken känsla jag har. Imorgon kommer jag vakna upp med klara tankar. Då vet jag.

Googlade

Googlade på Niklas igår. Det är ju inte bra. Och jag vill inte berätta det. Men kan inte låta bli. Det är som att jag måste.

Sett klart filmen

Såg klart filmen igår. En vecka tog det och då fuskade jag ändå. När jag satte på filmen kände jag inte igen den. Insåg att jag helt hade missat de första fem minuterna. Dessa hade betydelse för handlingen. Jag såg alltså de första fem och de sista 30 igår. Fast de sista 30 gick fort för jag snabbspolade. Inte bara för att jag ville att den skulle ta slut utan också för att den var lite läskig. Då är det bra att snabbspola. Jag har nämligen ingen som håller mig i handen.

Liten

Nu känner jag mig liten. När allt är chip-chop. Behöver ordentliga kramar och varma ord. Och det får jag. Jag är lyckligt lottad.

Chip-chop

Kims linne hade kommit lite på halv-svaj. Ella känner inte Kim så väl och visste inte riktigt vad hon skulle säga till henne. Till slut blir det: "Kim, ditt linne är lite chip-chop". Så roligt! Tycker mitt liv är lite på halv-svaj. Lite chip-chop sådär.

Utmaningar

Det är verkligen helt omöjligt för mig att måla naglarna utan att repa dem innan de har torkat. Den dagen jag klarar det har jag uppnått balans. Kan verka självklart för vissa. Att måla naglarna menar jag. För mig är det en stor utmaning. Nästan lika stor som att sitta tyst ett helt möte. Har aldrig hänt.

Nu öppnas alla portar

Nu har jag bestämt mig för att byta jobb. Vet inte om det är rätt. Förändringen tror jag är bra. Jag fick ju för mig att jag antingen skulle få jobb eller kille. Och skulle jag få välja själv skulle jag välja kille. Nu har jag fått jobb. Så jag laddar nu för en höst utan kille. Fast alla goda ting är ju tre. Jobb och kille. Och kanske ny lägenhet. Så får det bli. Nu bestämmer jag det.

Lättklädd

Försöker med yoga. Dock inte lugn idag heller. Gick hemifrån yogaklädd. Blev inte helt bra när jag skulle hem. Jag går i linne och flip-flop och möter människor i tjocka jackor och stora stövlar. När jag kommer hem är det 8 grader ute.

En rosa värld

Jag vill ju att hela världen ska vara rosa. Alltid. Jag har ljusa tankar och jag målar mina små naglar rosa. Men jag går runt sorgeklädd och tung i hjärtat. Oron var tydligen inte tidsbegränsad. Niklas är nog ganska fint ändå.

Ändrar mig

Nej, jag undrar om jag inte tycker Niklas är fult också.

Fröken-blus

Jag köpte en fröken-blus igår. Mest av allt tyckte jag om den enormt stora rosetten. Matilda tyckte om allt utom rosetten. Hon tyckte heller inte att det var en fröken-blus. Den var för glansig sa hon. Jag tycker den skulle passa på en middag med svärföräldrarna. Men såna har jag ju inga så det kan ju tyckas lite onödigt. Får lämna tillbaka den imorgon. Till den sura tanten på Åhléns.

Tidsbegränsad oro

Precis varit ute och sprungit. Har väl aldrig gått så fort. Ville hem och kolla om Niklas hade hört av sig. Hatar mig själv för detta. Efter imorgon kommer den här oron vara borta. Då är Niklas borta och oron är borta. Skönt att den är tidsbegränsad.

Namn

Jag tycker Magnus är fult. Niklas tycker jag om. Jag har bott på Magnus Ladulåsgatan. Det har Niklas också. På ett annat nummer. Nu bor han i Japan. Det gör inte jag.

Hemligheter

Matilda sa idag att hon tyckte om min blogg. Hon tyckte dock inte att jag skulle ge adresen till killarna. Det förstår jag också. Det var andra gången hon sa det nu. Hon är lite orolig. Säkert med all rätt. Jag avskyr verkligen hemligheter. På alla sätt.

Alltid nåt

Igår var jag pigg. Idag är jag trött. Har varit trött hela dan. Borde kanske ha stannat hemma igår. Tänker ändå bara på Niklas. Det enda som är bra med det är att jag nu vet att jag inte vill ha Halmstads-killen. Som om han skulle vilja ha mig. Jag har valt bort honom nu iallafall. Magnus heter han för övrigt. Var nog inte kärlek ändå. Bara oro.

Niklas

Fick äntligen träffa Niklas idag. En kort promenad. Han äger mitt hjärta. Inte bra. Inte alls bra. Jag finns inte i hans.

Mitt liv

Mitt liv. Lördag morgon. Jag vaknade 06.37. Pigg. Nu är livet redan igång. De normala sover. Fortfarande bara sett 11 minuter av filmen. Friidrotts-VM på tv nu. Synonymboken uppslagen på golvet. En tidning uppslagen i soffan. En annan tidning uppslagen vid sängen. Dagens DN redan i tidningsinsamlingen. En halvläst bok på nattduksbordet. Minst. En bok på soffbordet. Halväten frukost på bordet. Målar naglarna igen. Kollat upp dagens träning på SATS. Klockan är inte ens nio. Var är lugnet?

Fast i tankarna

Var på yoga i veckan. Tror att det ska ge mig lugn. Tankarna far runt i huvudet. Jag glömmer bort var jag är. Mina tankar är min verklighet. Jag blundar. Plötsligt öppnar jag ögonen. Alla gör en övning nere på mattan. Jag står upp och blundar. Hoppas de tror att jag mediterar. Jag har långt till avkoppling.

Ingen ro

Började titta på en film för en halvtimme sen. Den har bara gått i 11 minuter. Jag kan inte titta på en film hemma. Jag pausar för att svara på ett sms. För att hämta nåt att dricka. För att måla naglarna. Ingen ro. Den här filmen kommer jag att ha sett klart söndag kväll. Tidigast. Och då kommer jag inte veta vad den handlade om. Jag kommer bara veta vilken känsla filmen gav. Säkert inte känslan från filmen egentligen. Mera mitt allmäntillstånd. Fick ett sms av Niklas nu. Han och hans vackra men tomma ord. Kommer inte ha en bra känsla från den här filmen.

Som en bok

Ville inte avslöja adressen hit till bloggen. Ella fick dock adressen tidigt. Hon har ändå följt mitt tragiska liv genom mina sms. Hon förstår. En viss ironi finns det ju i det hela. Men också ett allvar. När jag sa till mina vänner att jag inte visste om jag ville lämna ut mig skrattade de och sa att jag ju ändå berättar allt. Och det är ju så. Går inte att vara hemlighetsfull om man inte har några hemligheter.

Helt slut

Helt slut. Slut av att fatta beslut. Att ha för många tankar som snurrar. Att inte somna. Skulle vilja sova i 200 år. Livet tar ut sin rätt. Vågar inte titta mig i spegeln. Befarar att jag ser ut som en 50-årig alkis-kärring. Ska träffa Halmstads-killen ikväll. Passande när man ser ut så här. Fast det här är också jag. Dessutom kommer vi inte att gifta oss. Han vill inte ha mig. Inte egentligen. Vi tar varandras tid ikväll. Kanske sista gången vi ses. Möta och att mötas. Lugn idag. Eller det är nog trött jag är. Kanske visar jag mig från min bästa sida då. När jag är mer som alla andra.

Flytta sängar

Förra veckan frågade min bror Peter mig om jag kunde hjälpa till att flytta några sängar ut till landet samma vecka. Jag svarade att det kunde jag inte. En dag senare ringer vår mamma och ställer samma fråga. Hon tror det blir lite tungt för henne att bära. Jag har inget val. Hon skulle ju gå sönder. Jag kommer dit på flyttdagen med ilska i kroppen av flera anledningar. På håll skriker jag därför till Peter: "Vad tjock du har blivit!" Han svarar bara att han har varit i Grekland. Han har en av sina få lugna dagar. Jag säger argt att det är ohälsosamt och farligt. Han svarar inte. Hade det varit en dålig dag hade han skrikit åt mig att åka hem. Men idag är han lugn och han har förberett sig. Han visste att jag skulle komma med ilska i kroppen. Vi bråkar alltid. Mamma är med nu. Hon är som en mjuk matta mellan oss.

Dränkta chips

Sitter och äter av gårdagens chips. Borde äta middag istället. Kim berättade hur hon löste problemet med okynnesätandet. Hon hade nämligen suttit och ätit av chips hon inte ville äta och kastade dem därför. Det hjälpte inte. Hon tog upp dem från soporna efter en stund och fortsatte att äta. För att komma ifrån chipsen helt kom hon senare på att hon kunde hälla vatten i chipspåsen först och sen kasta dem. Dränkta chips är tydligen inte gott.

Förvirring

Hjärtat är ljusare idag. Förvirringen är stor.
Fortfarande sommarens första semesterdag. Fredhäll gäller. Ella får ta hand om mig idag. Vi skrattar åt eländet. Och så badar vi och då blir hela världen rosa. Jag älskar att bada.

Temperaturen sjunker

18 grader nu. Vill ha sommar! Sitter ändå på balkongen i bara linne. Jag och min värme. Tror det är all min energi som hela tiden lämnar kroppen och tar med sig värme ut. Eller så är det något fel på min inre termostat. Inte vet jag. Vet bara att jag skulle vilja sitta på balkongen naken. Inser dock att det är olämpligt. Tur att jag har gränser.

Den lilla lyckan

Den lilla lyckan i den stora världen. Hittade en påse salta katten under DN. Lycka! Har fått i mig kaffe nu och ska väl orka med kvällen. Som ett jobb. At gå ut. Bara bita ihop, inte känna efter. Jag tycker ju det är kul. Vet inte hur man orkar bara. I längden. Hoppas på att få träffa Halmstads-killen imorgon. Att jag inte klarar mig själv. Tappar balansen alldeles för ofta, men jag ramlar ju aldrig. Jag är jag. Acceptans.

Tomma ord

Får låta det vara magiskt.
I tanken.
Verkligheten är någonting annat.
Inser återigen att dina ord är tomma.
Var rädd om ditt hjärta.
Jag är rädd om mitt.

Besatthet

Börjar bli besatt. Stressar upp för att hinna läsa de bloggar som jag vill läsa. Att jag inte kan vara normal. Finns inget lagom i mig. Allt eller inget.
Älskar Alex Schulman. Nu har hans mamma börjat blogga också och hon kan formulera sig. Tycker om hennes språk men också innehåll och distans! Och så är det några andra också. Blir som en stress. Kan inte missa något men har knappt tid att läsa. Besatthet. Så mycket jag. Att inte vara lugn i något.

På väg upp

Är på väg upp i väldig fart nu. Alltid lika läskigt. Alltid rädd att fallet blir hårdare. På väg upp av olika anledningar:
Av att The only way was up.
Av att min käre bror Peter sa idag att jag får vara annorlunda, att jag ska vara jag.
Av att sitta på Dramatentrappan och se rakt in i solen.
Av att få en badbomb av Ella med texten: Why don´t you take a hot bath and cool down?
Av att ringa Halmstads-killen och han låter glad.
Av att få ett sms av Niklas.

Ljusa tankar

Orkar inte beskriva min känslomässiga undergång, men som Alex Schulman skrev: The only way is up.

Det trycker

Försöker hitta lugnet. Badar. Lysnnar på min balans-skiva. Ligger utsträckt på golvet. Tänker på inget. Blundar i sängen. Dricker vatten. Trycket försvinner inte. Inte än.

Tiden mildrar

Ville bara få komma hem.
För att gråta.
Tårar tar bort en del av det tunga.
Det som är kvar tar tiden.
Det tunga bärs upp.
Det bärs upp av att veta att tiden mildrar.
Att veta att det tunga med tiden förvinner.

Allvaret

Det handlar om förträngning, men det är något som ändå känner av det nalkande ansvaret. Åtagandet. Arbetet. Att behöva vara vuxen. Vi var ute på landet för några dagar sen och det var då vi förstod att det antagligen handlade om ångest. Sofia började få sina blåsor i händerna. Ella hade fått sina munsår. Jag hade bitit mina fingrar trasiga. Det går inte att förtränga. Allvaret. Det visar sig på något sätt.

Sista semesterdagen

Sista semesterdagen. Det är bara att inse. Har hela dagen levt som det är den första och jag har till nu lyckats förtränga morgondagen. Eller jag har i två veckor levt varje dag som det är min första semesterdag. Jag och Ella var på Josefina nu ikväll. För att ta vara på dagen. Passa på. För mig var det tredje dagen av fyra där. För Ella fjärde av sju. Ella beställer en Cola light. Hon börjar fundera på om det kanske är en del gifter även i en sådan flaska. Att inte bara alkoholen är giftig. "Nedtrappningen har börjat", som hon sa. Vi sitter och njuter och har fortfarande känslan av att det är vår första semesterdag när Ella pekar på två damer. "Det där är vi" säger hon. "om 30 år". Den ena damen har en vit väska och den andra har en svart. Precis som Ella och jag. Vi funderar på hur de hamnade där. De kanske hade läst om ett nytt ställe. Och tyckte att det verkade trevligt. Fortfarande i väntan på den stora kärleken tar de sig dit. De svänger med väskorna och njuter av kvällen. De väntar på den stora kärleken. Och så vänder de sina blickar mot de glada ungdomarna som har hela livet framför sig.

Ohyggligt varm

I all denna härliga värme och höga luftfuktighet är jag varm. Ordentligt varm. Är ju alltid varm, men sådana här dagar är det än värre. När jag kommer hem slänger jag av mig kläderna. Som en alkoholist häller i sig en flaska vin i hallen, klär jag av mig alla kläder i hallen. Ibland blir det bara delvis, när jag mitt i allt ska göra något annat. Jag kan gå runt i bar underkropp. Eller bar överkropp med tights. Det är nog det som ser värst ut. Eller när jag bara har BH. Tur att ingen ser mig. Jag våndas över att det en dag ska ringa på dörren och jag öppnar och glömmer bort att jag inte är påklädd.

Luftfuktighet

Jag tyckte det var lite märkligt att det var precis 17.5 grader varje dag, tills jag förstod att min termometer inte fungerade längre. Jag har förstått att jag är lite onormalt intresserad av temperaturen och även väderprognoser. Nu har jag dessutom blivit besatt av luftfuktigheten. När jag köpte en ny termometer för några veckor sen så insåg jag att den även mäter luftfuktighet. Och det är det första jag kollar på morgonen och sen flera gånger om dan. Jag märker också hur jag pratar luftfuktighet med alla. Känns inte helt normalt. Kommer väl ur det en dag också.

Sofia eller Frida

Igår när jag pratade med mamma säger hon för andra gången Sofia om min brors tjej. Hon heter egentligen Frida. Det är inte så att Peter har haft en tjej som heter Sofia. Det är nog det att jag har levt med en Sofia nästan hela sommaren. Sofia är dock inte min tjej utan min kompis. Jag är ju kär i den sköna Halmstads-killen. Eller om det är orolig i honom jag är. Vad vet jag.

Lediga dagar

Vill ha ro. Harmoni. Balans. Kommer ju aldrig nå dit. Så trött på att vilja ha det jag inte behöver. Det har blivit fel med känslorna. Det här med att oro är kärlek. Jag vet ju att det inte är så, men jag kommer ju inte ur det. Vet inte vad jag kan göra. Just nu njuter jag. Tar vara på dagarna och det fina vädret. Och tar vara på nätterna och glädjen. Låtsas som det är första dan på semestern. Varje dag är första dan på semestern.

Tillbaka

Jag stängde av datorn och telefonen och la mig för att vila. Det var ju lönlöst. Jag låg raklång och blundade men det for ett tåg i mig. Fort och högljutt. Två minuter senare sätter jag på datorn och telefonen igen. Nu är den jobbiga känslan borta. Tåget är inte kvar. Skönt.

Möblera om

Var ute på Torö med mamma i helgen. Hon pratade om att hon ville se Sommarkrysset på kvällen. Hon tycker om det. En halvtimme innan det börjar vill hon att vi ska flytta några sängar. Jag tycker det känns som att de inte får plats där hon ville ha dem. Men det var mätt och det skulle gå. Första sängen gick bra. Den andra gick inte att få in. "Jo", säger mamma då. Hon går nämligen på vilja. Hon sätter sig ner och tar spjärn mot väggen och trycker på med fötterna. Den kilas fast mellan väggen och garderoben och hänger i luften. Mamma vill då ställa sig och hoppa på sängen, för det ska gå, hon har nämligen mätt. Jag påpekar att det är ett eluttag i vägen. Hon tycker då att vi ska ställa in en gammal sängunderdel under så att sängen kommer upp ovanför uttaget. Hon skruvar av benen på den gamla underdelen medan jag uppgiven lägger mig i soffan och strötittar på Sommarkrysset. Mamma säger på utandning, "Nu har det börjat ja". Hon skjuter in underdelen under den andra. Hoppar i sängen så den kommer på plats. Hon säger, "Det blev ju bra det där". Och det tycker hon. Som två sängar på varandra. Garderoben är intryckt och dörren går inte att stänga. Sladden till den lilla sänglampan är så spänd att lampan lyser rakt upp i taket. Det kommer vara så, det går inte att göra någonting åt det. "Det blev ju bra det här". Mamma är nöjd. Sommarkrysset är slut.

Rastlös

Nu känns det så där rastlöst. Lite skakig. Tror att det är för att jag har druckit för mycket kaffe. Eller för att jag inte har ätit. Eller för att jag inte vill jobba. Eller för att det regnar. Eller för att jag ser ut som Alice babs i håret. Eller för att jag tror att oro är kärlek. Eller för att jag helt enkelt inte klarar mig själv. Det är vid sådana här tillfällen som jag går igenom telefonboken och ringer. Ringer utan att ha något att säga. Vill bara höra att det finns någon där. När jag äter. När jag åker tunnelbana. En del har tröttnat på de ljuden. Men jag behöver det. Prata om inget. Ha sällskap när jag äter. Eller åker. Får väl lyssna på sjörapporten igen nu. Ledordet är balans. Hjälp, vad långt ifrån jag är det nu.

Hetsigt och vidare

Matilda berättade om ett barn med ADHD som hade varit på Kolmården med sin förskola. Allt skulle gå fort och han ville se lejon lejon lejon lejon leeeeejon. När de äntligen kom till lejonen och trodde det skulle upphöra började han med apa apa apa apa apa aaaapa. Och det är precis så det känns. Det är precis så det känns inuti mig. Hetsigt och vidare.

Mormor

Min sköna mormor hade åkt in till stan och köpt tre par nya skor. Som om hon skulle gå ut dem som mamma sa. Mormor fyller snart 88 år och lever som hon har hela livet framför sig. Tänk om man kunde göra det.

Slumpen eller ödet

Men. När jag promenerade hem från Söder för att dämpa min oro såg jag reklam om Mamma Anderssons utställning. Det var en bild på ett konstverk och det var precis den bilden som jag lade in som bild här. Märkligt.

Det räcker nu

Så less nu. Vet inte vad jag kan göra. Som att jag sitter fast. Såg Ejvind med en tjej. Han bor i Norge. För två år sen gjorde han det iallafall. Ska inte behöva se honom här. Det räcker nu. Gör det inte det?