Inte samlad

Inte samlad. Har tryckt in fel lösenord tre gånger. Minst. Märker inte rutan som kommer upp. Skriver bara in lösenordet om och om igen. Men jag skriver också sms samtidigt. Och jag tittar även på en film om Depardieu. Svårt med fokus. Och så är det när jag är på stan också. Kan inte lyssna på musik och titta på plagg samtidigt. Det blir för mycket. Konstigt det där. Men när jag är på gatan tror jag musiken gör att jag skärmar av allt annat omkring mig. Som jag behöver.

Tankarna styr

Det är ju så. Vår egen verklighet finns i våra tankar. Jag kommer få allt det jag önskar.

Emil

God lunch. Solen i ögonen. Mycket skratt. Goda drinkar. Men. Det bästa med gårdagen var att få väcka lilla Emil. Den söta lilla sockerbiten.

Växlar lite

Åt lunch med mamma idag. Och jag tänker mig att jag inte ska berätta allt för henne. Men så gör jag det. Och hon lyssnar. Hon sa att Pia hade frågat hur det gick för mig med kärleken och mamma hade svarat. "Det går bra. Det växlar lite bara". Bara att skratta åt det. Det är ju precis så det är.

Hand vs kram

Det där med att ta i hand eller kramas. Hur ska man veta. Igår blev det väldigt konstigt när jag kramade Fridas farbror och direkt därefter frågar om vi har setts förut. Mycket märklig handling. Speciellt när jag därpå tar hans fru i handen.

Det är rätt

Och jag har träffat den gifta mannen idag. Bara kort. Och helt otippat. Han är det. Jag känner det bara. Han stämmer helt in på min kravspec. Tänk att jag ska få allt det jag önskar. Han sa att han var separerad och jag hoppas det. Matilda tvivlar dock.

Min älskade mamma

Min mamma älskar mig. Och det är ju en härlig känsla. Och jag undrar varför hon aldrig tröttnar. Men lite orolig är hon. Lite så där outtalat. Jag fick en bok igår igen. "Inga fler dagar inom parantes". Och med undertexten. "Om livet, döden och sorgen". Det är ju en bok för mig men jag blir ju lite full i skratt. Stackars min älskade lilla mamma.

Kravspec

Fast jag skrev faktiskt en kravspec igår. Både spåtanten och Tomas har ju sagt att jag måste fundera på vad jag vill ha för kille. Och även de två gifta männen på Storstad härom sistens hävdade det bestämt. Jag sa till dem att jag inte visste vad jag ville ha men de svarade att jag visst vet. Att det är det jag måste medvetandegöra bara. Så. Nu har jag en lista. Det var ju fantastiskt roligt att bara få önska.

Förnöjd

Vad vet jag. Man kanske till och med ska vara glad så länge man har jämn och fin avföring. Man ska inte ropa efter för mycket inte.

En önskelista

Idag var jag och spådde mig. Det är nog tre år sen senast. Jag har dock aldrig känt riktigt att jag tror på det. Jag vill tro men jag har inte blivt övertygad. Men det är lätt värt pengarna. Allt är ju så ljust framför mig och jag har ett så stort hjärta. Och det blir väl vem som helst nöjd med. Den här sa att jag kommer få allt det jag önskar dessutom. Det är ju fantastiskt. Tror jag ska skriva en liten önskelista.

Var går gränsen

Var går gränsen. Tomas tycker nästan jag ska vara nöjd med att få hångla varannan helg. Nöjd eller förnöjd. Var går gränsen egentligen.

Skrika rakt ut

När stormen hade lagt sig igår började vi prata om min lägenhet. Lina ville måla eller nåt. Tomas ville riva väggar sa han. Men i så fall blir det öppen planlösning till badrummet. Det vet jag inte om jag vill. Det är den väggen som finns. Och så säger han att han vill bila. Och det måste ha fastnat i mitt huvud. Och mina starka tankar på just bila har dragit det till mig. Jag vaknade av det där oljudet. Och det tar aldrig slut. Det bilas utanför mitt fönster så jag blir alldeles stressad. Nästan så jag vill gå ut på balkongen och bara skrika rakt ut.
http://www.youtube.com/watch?v=vQGEo2P8rnA&feature=related

Kan det vara så

Jo. Jag stormade in till Tomas. Slängde jackan på golvet. Höll det lilla semmelpaketet i handen. "Vet du vad". Så sa jag med intesitet i tonen. "Jag tror jag såg lördags-killen med en tjej och en pizzakartong". Jag var inte säker. Men jag var upprörd och förvånad. Fast jag inte borde. Senare på kvällen tycker Tomas att tempot har dragits ner väsentligt. Då sitter jag och ljudar. Lina försöker hitta ett textilmaterial som börjar på a. Jag ljudar. Och jag är lugn igen. Tomas blir trött av det. Och vi hittar inte ordet.

De stackars liven

Jag skulle egentligen ha befunnit mig i Frankrike nu. Ju. Och jag skulle då ha missat den stora semmeldagen. Därför. Ville jag bestämt fira fettisdagen förra tisdagen. Och jag ville fira den dagen med Lina och Tomas. Men nu är jag ju hemma på den här stora dagen. Och därför. Vill jag fira den igen. Med Lina och Tomas. Och de ställer upp. De stackars liven.

Tröttnar inte

Jag skulle kunna tänka mig att mina grannar har tröttnat på Primavera nu. Jag gör det inte. Om och om igen går den här i mitt hushåll. Förstår inte att jag inte tröttnar.

Snart vår

Ju fler inlägg desto sämre mår jag. Kan det vara så. Januari och februari verkar inte vara bra månader. Men snart är de över ju.

Quinoa

Quinoa är gott. Och bra. Det innehåller ju protein och det tror jag är bra för mig. Men. Jag kan ju inte hantera de där små kornen. De finns överallt.

Fettisdagen vs förlovning

Just nu vill jag att alla mina inlägg ska ha rubriken Jo. Inte vet jag varför. Som en parantes kanske. Inte så viktigt. Men det får inte bara passera obemärkt. Kanske. Nu tänkte jag på dagens kungliga förlovning. De väljer fettisdagen till det. Det är väl ändå lite kul. Den stora semmeldagen. Idag är det också en födelsedag. Han jag träffade i lördags fyller år idag. Men vårt möte i lördags får tydligen räcka. Inte om jag får välja dock. Men man får ju aldrig själv bestämma. Mitt uppdrag är kanske bara att bekräfta. Honom och andra. Och jag gör det ju hela dagarna. Det kanske är det som är min uppgift här på jorden. Att bekräfta människor omkring mig. Jag är nog rätt bra på det. Fast man vill ju få tillbaka ibland. Och jag kommer ju få tillbaka. Och får jag det inte av honom så får jag det av någon annan. Naturligtvis. Att se och att bli sedd. Det är ju livet. Det har jag ju kommit fram till tidigare.

Ångestdämpande inköp

Igår och idag har jag sysselsatt mig med ångestdämpande inköp. Bland annat. Idag slog det tillbaka. Köp medges ej.

Dåligt underlag

Ett riktigt äckligt väder ute. Eller inte väder. Underlag. Inget underlag för mina smyga-hem-skor.

Att de orkar

Idag är jag ljus i hjärtat igen. Jag har mina kära som tar hand om mig. Att de orkar. Jag orkar ju knappt med mig själv ibland. Blir så glad av all omtanke. Får inte glömma bort att jag har världens bästa liv.

De tre b:na

Imorgon känns det bättre. Jag hoppas det. Nu har jag hällt upp godis i min fina skål. Det gör det hela lite lite bättre. Och så hade Lina lämnat ett meddelande med frågan om vi ska bubbla. Dricka bubbel. Eller bowla. De tre b:na som hon sa. Det fick mig att skratta.

Primavera

Just nu lyssnar jag på den här låten http://www.youtube.com/watch?v=aJ4vTf3QdbE
På vägen hem idag tänkte jag att betydelsen av primavera skulle säga mig något. Det betyder tydligen vår. Jag tror att jag måste hålla ut. Med våren kommer lyckan. Jag tror det. Vill tro det. Jag håller ut.

Gränslöst

Jag har alltid tänkt mig att jag inte skriver för någon. Jag skriver för mig. Och så får andra läsa. Eller de som vill. Men nu känns det som jag bara vill skriva för mig. Jag vill inte att någon ska ta del av det. Det blir för mycket på något sätt. Och det begränsar mig. Jag vill inte ha några gränser.

Illa

Så illa är det. Att jag tror att jag kommer vara ensam hela livet. Att jag inte längre vill berätta. Att jag skulle vilja att Andy kom hit med sina varma ord och stora famn. Till och med det. Så illa är det. Men även detta går över. Intalar jag mig.

Tiden läker

"På tidens vingar flyger sorgen bort"

Tappat tron

Jag blir bara ledsen. Känner mig uppgiven. Har tappat tron på mig själv. Det är det värsta. Att jag inte kan lita på mig själv. Jag förstår inte. Men jag vet inte ens vad jag ska gråta över. Jag står ut. Det är vad jag gör.

Ensam

Att vara ensam är ansträngande. Och påfrestande.

Den där Niklas

Jag fick ett mail av Kim med rubriken Niklas Modig. Hon undrade om han var en bra dansinstruktör. Det är han. Han är fantastisk som instruktör. Och helt underbar som person. Jag blev kär i honom första gången jag såg honom. Långt innan han var instruktör. Men jag har raderat hans nummer många gånger. Nu hittade jag en text om honom. Eller till honom. Jag skrev det innan jag hade börjat skriva här. Men den är fin. Texten. Och den är sann. Så här är den.
Jag tycker om att skriva men du kanske läser mina ord på ett annat sätt. Du kanske inte uppfattar dem så som jag vill att du ska göra. Det är lättare att tala framför dig. Då hör du tonen och ser vad min ögon säger. Jag blev kär direkt första gången jag träffade dig. Och sedan dess har du funnits i mitt hjärta. Det är mycket hos dig som jag verkligen tycker om. Du är annorlunda och för mig är du speciell. Ibland blir jag rädd för att dina skrivna ord är tomma. Det är inte alltid jag känner din värme som finns i dina ord. Flera gånger har mitt hjärta kramats sönder.

Kvarglömt

I allt tumult med skadat knä och inställd resa glömde jag helt av tvätten. Den här gången låg den där nere i tvättstugan i två dygn.

Solen i ögonen

Jag är på ett väldigt bra humör. Jag vet inte varför. Är kanske fortfarande i chock. Bara. Lina sa åt mig att gå ut i solen en stund mitt på dagen och det gjorde gott. Och sen fick jag mat och semla hemma hos henne och Tomas. Och där får jag lugnet. Det är bra det. Och så fick jag med mig ny musik hem. Fantastiskt.

Gårdagskvällen

Igår gick jag ner på Storstad. Han i baren var inte nöjd med min namnunderskrift. Och Peter ringer och säger att pappa är på akuten. Jag ringer pappa och han är uttråkad och arg över att behöva vänta. Kan tänka mig att han är otrevlig mot personalen. Och Laura ringer och vill komma till Storstad. Hon frågar om tjockisen står i dörren. Han som portade henne förra helgen. Och jag pratar med min gamla Ville. Han frågar om jag har någon man. När jag svarar att jag inte har det så frågar han varför. Jag säger sanningen. Jag vet inte hur man gör.

Så blev det

Jag försöker tänka på att det är någon mening med allt. Att det här kanske var min räddning. Från något annat. Jag försöker tänka så. Och jag ska väl ta tag i packningen som ligger här hemma. Och jag ska försöka göra något roligt av veckan. Och min gamla Andy har ringt två gånger och frågat hur det är. Min söta Andy. Och mina vänner har lovat att ta hand om mig den här veckan. Med middagar och goda drinkar och sällskap. Och en massa annat.

Nedslagen

Vet inte hur det känns. Bara tomt. Är väl i någon slags chock. Skadat knä och ingen resa. Som jag har sett fram emot det här. Skulle ju åka imorgon. Hur blev det så här.

Ingen ordning

Stressad och utmattad. När jag är nere vid porten kommer jag på att jag borde lägga ur kameran hemma. Väl vid min dörr märker jag att jag har glömt nycklarna i låset. Dagen efter när jag är på väg mot min ytterdörr funderar jag på vem som har satt upp en lapp där. Jag har gått en trappa för mycket. Idag ringer jag och ska boka av en träning. Jag tror det är torsdag. Ingen ordning nu.

Förträngning

Jag skulle kunna skriva att jag har gjort illa knät. Att jag inte ens är säker på om jag kan åka till Alperna på fredag. Men jag vill förtränga det. Så jag äter grekisk youghurt med valnötter och honung. Det är vad jag gör.

Apropå att skratta hysteriskt

Det är så sjukt roligt.
http://www.youtube.com/watch?v=kXf3wx5nPXU

Kunden arg

Jag går återigen till Expert för att få tillbaka min kamera. Senast jag var där var det något problem med försäkringsbolaget. Inte mitt problem tyckte jag. Bara. När jag var där igen saknades tydligen min skriftliga rapport av vad som hade hänt när kameran skadades. Jag svarar att jag inte vet. Han bakom disken tittar frågande på mig. Jag säger då att det hände på nyårsafton. Han förstår och ber mig skriva att jag har tappat den i golvet. Fler ansluter där bakom disken för att försöka utröna om det saknas något mer för att jag ska få tillbaka kameran. En av de läser högt på skärmen: "Kunden arg". Jag skrattar till lite nervöst. Arg. Nej. Arg var jag inte. Lite upprörd bara.

Lite självisk

Helt slut idag. Och bara stressad för allt jag måste hinna med. Vill köpa böcker till resan men precis när jag stiger in på bokhandeln släcker de ner. De stänger. Jag ignorerar detta. Jag går runt och söker bland böckerna. Tills. Någon kommer fram och säger att de har stängt och undrar om jag behöver hjälp. Jag borde naturligtvis gå då. Men jag tackar ja till hjälpen. Jag talar om vad jag har läst på senaste tiden. Och hon ger förslag. Och snart kommer en till och hjälper till. Vad självisk jag är. Fick med mig två böcker hem. Tackade ordentligt för hjälpen åtminstone.

Opassande skratt

Jag höll en solgul massageboll i famnen. Bland annat. Min manlige äldre kollega pekar på den. Eller var det ner i urringningen. Och han säger: "De är fina de där". Jag kan inte låta bli utan frågar om han menar mina bröst. Och så skrattar jag hysteriskt. Och jag berättar för de bredvid vad han har sagt. Och de skrattar också. Men han skrattar inte. Han är tyst. Detta opassande men ack så härliga skratt.

Glad igen

Idag är jag glad igen. Så skönt. Tycker min lilla lägenhet är mysig. Faktiskt. Och så kom en söt liten kille på besök på jobbet idag. Och då önskar man ju att man var 23 år igen. Så att man kunde få krama en sån där liten. Men nu är jag inte det. Så är det bara. Och så har jag varit och tränat bjj. Riktigt kul och jobbigt. Nu är jag igång. Det känns roligt. Vad skönt att ha den här harmoniska känslan. Låt mig få behålla den.

Fast

Jag ser fram emot min bjj-träning imorgon. Och jag ser fram emot Serre Chevalier. Det är bra det.

Allt löser sig

Nu har jag målat naglarna och då känns det lite bättre. Kärleksröda. Blev nedslagen på lägenhetsvisningen idag. Lina sa att jag borde köpa en större lägenhet. Men jag har ju inte de pengarna. Och jag vill köpa en lägenhet med någon. Allt blev bara tråkigt. Och tungt. Mitt liv ser inte ut som jag vill att det ska göra. Vi tar en kaffe efter. Jag ville absolut in på Mellqvist för där finns den lilla glädjen. Men det fanns verkligen inte utrymme för oss. Inte ens ståplats. Vi går till Vurma. Laura kommer och hon frågar om jag är ledsen. Tomas kommer och frågar om jag är ledsen. Jag var väl det på ett sätt. Eller inte ledsen men långt ifrån glad. Men Rikard säger att jag kan flytta ihop med Filip. Som jag aldrig har träffat. Blir glad av den lilla kommentaren. Och så går jag på dansen och blir glad. Och tänker att Robert är lite söt. Jag har tappat bort mig själv. Hjärtat är på vift. Helt vilse. Allt kommer att lösa sig.Tillit.

Black angel

Igår köpte jag en jättefin klänning. För vilka pengar kan man fråga sig. Jag rättfärdigade detta med att det var en present till mig själv på de ensammas dag. Den var så fin. Jag blev en svart ängel. Men en glad ängel.

Bottenskrapet

Dat var ju kul igårkväll. Tråkigt folk ute dock. Det är ju bara bottenskrapet kvar. Det är ju så det är. Jag är en del av det också. Det måste jag väl acceptera. Så här i efter hand hade det varit ekonomiskt riktigt att stanna hemma. Och det hade också varit härligt om jag hade orkat åka skridskor idag. Men men. Glad och på bra humör i alla fall. Visning och fika och träning får det bli. Denna dag.

Sötaste orden

Mitt sötaste sms fick jag av min mamma.

"Hej mitt lilla hjärta! Idag är det din dag!"

Allla hjärtans dag

Jo. Det blev en mycket trevlig dag. Mysig lunch på Djurgården med Lotta och Jonny. Och lille Emil förstås. Och så mysig fika med vaniljhjärtan hos Lina och Tomas. Och så fick jag hjärte-blommor med mig hem. Och sen mysig middag hos Matilda och Jocke. De tar hand om mig de där lyckliga. Men sen. Några andra ensamma skulle till Storstad så jag tar mig dit. Laura och Rickard vill komma in vid två. Han är för full. Vi går in på Olssons och sen vidare till Spy bar. Trodde jag skulle få träffa Filip. Han med det goda hjärtat. Enligt Rickard. Han den tråkiga. Enligt Laura. Men ikväll skulle vi inte ses tydligen. Jag och Filip. Så nära men ändå så långt ifrån. Någon annan gång. Kanske.

Lyckan

Enligt vetenskapen kan lyckan vara i maximalt tre månader. Och oavsett vad som händer så är vi tillbaka i samma sinnestillstånd efter ett år. Om vi så vinner 30 miljoner eller blir rullstolsbundna. Vi har väldigt svårt att vara lyckliga men det är strävan efter lyckan som får oss att röra oss framåt. Det är när vi nästan har nått fram som vi är som mest lyckliga. Men livet går inte ut på att vara lycklig. Kanske snarare att vara ärlig och öppen för världen. Eller.

Fin reklam

Små hjärtan går också sönder.

En bra dag

En skön dag. En dag i kärlekens och glädjens tecken. Inte vet jag varför. Ljuset och kylan kanske. På jobbet fick vi godishjärtan. Jag sa att jag ville ha ett för att få lite kärlek i kroppen. Min kollega tyckte då tydligen synd om mig för hon gav mig en stor kram. Gick från jobbet tidigt. Vilade lite på eftermiddagen och sen träning. Stötte på grannen där och även kejsaren. Nu har jag en lugn kväll hemma. Med lakritste. Men så hör Laura av sig. Jag vill inte bli utlurad. Jag måste stå emot. Jag behöver det här lugna. Har jag fått för mig.

Ingen fokus

Det roligaste som har hänt idag var under en redovisning av en kurs. En man skulle beskriva sin presentation och en annan började högt och ljudligt att snyta sig. Jag var tvungen att skratta. Helt opassande. Annars är det en sån dag när jag inte hittar fokus. Oro är det. Jag var på en hysterisk utförsäljning. Och var tydligen tvungen att köpa något. Det kanske dämpade för stunden. Billigt blev det inte. Inte rätt storlek heller. Men ett inköp blev det. Och nu väl hemma föröker jag titta på film. Det går inte. Jag ska nog bada istället.

Den där läraren

Fredrik ringde och jag svarade inte. Jag ville inte prata om läraren. Men jag ringde upp tio minuter senare. Han frågade om det var flipp eller flopp. Jag svarade varken eller. Nåväl. Hör han av sig den där läraren träffar jag nog honom igen. Men med tanke på mitt korta svar på hans trevliga sms så kommer han atagligen inte höra av sig igen. Man måste vara orädd och om man ska vara med mig.

God sömn

Nu har jag sovit ordentligt. Det betyder mycket. Kaffe och lugn nu. Alldeles förträffligt. Idag dricker jag ur min kopp med texten: Jag ser snygg ut idag. Jag försöker muntra upp mig själv. Känner mig fulast i stan. Kan man säga. Kan ingen förstå att jag har ett fint hjärta. I alla fall.

BJJ

Var och tittade på en träning idag. BJJ. Brazilian Jiu-Jitsu. Kände mig glad när jag gick därifrån. Ska provträna nästa vecka. Där kommer jag få min utmattande träning. Det är nog precis vad jag behöver. Hoppas.

Tvärtom

Känns inte kul. Ingen bra känsla. Är det för att det är de ensammas dag på lördag kanske. På samma sätt som en del blir deprimerade på våren. Eller barn till missbrukande föräldrar blir oroliga inför julen. Det kanske är samma känsla. Det roliga som man inte får ta del av. På något sätt. Det blir bara precis tvärtom.

Trött

Nu är jag trött. Jag har haft svårt att somna. Alla dessa tankar som snurrar antagligen. Vill att allt ska vara enkelt nu. Bara enkelt och fantastiskt.

Hur gör man

Jag får väl flytta då. Förra gången jag hade den här känslan bytte jag jobb. Nu får jag flytta då. Så att det händer något. Fast jag vill ju ha kille. Det är ju det jag vill ska hända. Hur gör man.

Valentindagen

På lördag är det ju en speciell dag. En kärleksdag. Och jag vill inte återigen vara själv den dagen. Det blir så påtagligt. Jag och alla andra ensamma. Det blir vår sorgedag. Vi som blev över. Som ingen vill ha. Just den här dagen känner jag mig ensammast i världen. Men det är några dagar kvar. Jag kanske hinner bli kär innan dess. Eller kär blir jag nästan dagligen men det måste ju vara besvarat. Har jag förstått.

Inte vet jag

Träffade läraren idag. Jättesöt var han och väldigt trevlig. Men ändå. Kan det vara så att jag bara vill ha det jag inte kan få. Då blir jag ju själv. Helt enkelt. När vi ska skiljas åt vill jag bara gå. Han vill säga något. Jag är forcerad. Säger hej då. Han tycker vi kan höras. Jag svarar absolut. Samtidigt som jag är på väg. Vad konstig jag är.

Den stora människan

Och den stora människan. Magnus. Han ska hjälpa mig. Han som jag knappt umgås med. Han gör det. Och han kommer få tillbaka. Och hela livet kommer han att få tillbaka. Han är fylld av goda gärningar. Och han har ett mycket stort hjärta. Livet kommer att vara snällt mot honom. Alltid.

Den lillla människan

Jag frågade den mycket negativa och adliga Fredrik om han kunde hjälpa mig att sätta upp min spegel. Han frågar vad han får för det. Och det är klart han får tillbaka. Mycket mer dessutom. Men om han bara kan hjälpa till om han får något tillbaka vill jag inte ha hans hjälp. Jag talar om att man alltid får tillbaka. Att alla goda gärningar ger tillbaka. På något sätt. Han tror mig inte. Så negativ. Jag säger att det får vara. Att jag löser det på något annat sätt. Med mjuka ord säger jag det. Men med en mycket hård stämma. Till den lilla människan.

Den goda människan

Inga kortsiktiga beslut nu. Min hjärna ska inte lura in mig i den kortvariga lyckans rus. Kanske är det då fel att välja bort de som inte skrattar åt samma hemska saker som jag. Som inte förstår det roliga. Och jag skrattar och slutar inte. Jag lutar mig bakåt och lyfter på ena benet. Tydligen. Och jag säger samma sak igen och jag skrattar och skrattar. Han vänder sig bort. Det är bara de riktigt godhjärtade som inte förstår. Kanske det jag behöver. Den goda människan.

Oförsiktig

Och på mitt oförsiktiga sätt. Har jag plötsligt en deciliter mycket dyr lotion i min hand. Vad gör jag. Sätter allt i ansiktet. Behöver jag säga att det är väldigt kladdigt. Och att det kommer ta ett dygn innan det gått in. Minst. Hur händer allt.

Yoga

Träning för kroppen. Träning för sinnet. Träning som ger näring.

Längtan

Uppgiven eller hoppfull. Jag vet inte. Jag längtar till sommaren. I alla fall. Något helt annat.

Hög musik

Så. Nu är volymen hög igen. Och jag kanske borde hämta upp den sista tvätten. Kanske har någon vikt den. Och jag låter musiken fylla mitt hem även när jag är i tvättstugan. Minsann. Det är så härligt att öppna dörren och mötas av musik.

Diaspora

Samma låt om och om igen. Högt. Och tidigt. Stackars grannar. Vaknar vid åtta. Tvättar. Lyssnar på Nahid. Hon berättar om sin film. Jag gråter. Livet är hårt. Och för vissa. För hårt. Jag möter upp Måns. Han säger att jag är fin. Som alltid. Han spelar på travet. Jag är med och delar. Vi äter lunch. Promenerar och pratar. Om livet. Om kärleken. Han lyssnar mest. Ella vill se Andalucia. Jag köper biljetter. Diaspora. Rotlös. Tror jag kommer tycka om den. Köper en tröja. För vilka pengar. Köper underkläder. För vem. Kommer hem. Dricker kaffe och äter fyra bullar. Det är bra. Lyssnar på samma låt om och om igen. Kanske miljonär om någon timme. Heja hästarna.

Vad

Hemma och helt slut. Och ändå. Vill jag till Storstad en liten stund. Vad driver mig.

Det vet jag

Vet inte vilken känsla jag har. Vet inte ens om den är bra eller dålig. Jag är på gränsen igen. Vad får jag. Den stora glädjen eller den avgrundsdjupa sorgen. Jag vet inte ens vad som avgör det. Men jag vet att så länge jag lyssnar på den här musiken blir det inte värre. Det vet jag.

Tron

Inte tappa tron. Inte tappa tron.
http://www.youtube.com/watch?v=uUsv_dDqX6U

Come tenderness

Jag har köpt min första låt på iTunes. Lyssna och njut. Fantastisk.
http://www.youtube.com/watch?v=8HkEvvDtbG4

Härlig morgon

Tänk att vakna upp en vanlig torsdag. Utvilad. Vitt av mjuk snö ute. Jag ser klart en film. Badar. Dricker kaffe. Laddar hem musik. Blir inbjuden på kvällsfika. Och så är det fortfarande morgon. Vilken dag. Vilken härlig dag. Har hela dagen framför mig. Ändå.

Faktiskt

Varje dag är en gåva. Varje dag av kärlek. Alla mina dagar är fulla av kärlek. Faktiskt.

Energi

Jag känner igen det så väl. All energi som måste ta vägen någonstans. En slår någon sönder och samman. En annan klättrar i berg utan säkerhetslinor. Och någon annan vinner VM. Och någon blir skådespelare. All energi är en gåva. Den måste komma ut på rätt sätt bara. Just nu äter den upp mig. Hur hittar jag rätt.

Körsång vs vin

Det lät ju kul. Och jag har ju ändå ett visst motstånd för körsång. Väl där är det bara grå och vita huvuden som syns. Det känns inte bra. Och när de fåniga körledarna entrar scenen får vi nog. Två minuter tog det. Vi sätter oss på Riche och tar ett glas vin istället. Mycket bättre. Lite för vulgära tavlor på väggarna bara. Och kanske lite för mogen personal bakom bardisken. Men gott vin och skön stämning.

De gifta mannen

Han hade inte hört av sig. Den gifta mannen. Så jag tänkte att han ar väl just gift då. Och skönt att kunna släppa det. Men så skickar han ett sms om att han är sjuk. Och han kan ju fortfarande vara gift. Men jag hoppas ju. Men vill inte. Vill kunna släppa.

Henry Poole is here

"It was here as long as it needed to be here. Like everything. And everyone"
Underbar.

Alltid

Min söta mamma. Vi åt lunch idag. Och hon frågade om jag hört något från den gifta mannen. Jag berättar om läkaren och läraren. Min mamma kommer alltid att hålla i mitt hjärta. Vad som än händer. Alltid.

Jo

Allt sker av en anledning.

Måla naglarna

Det här med att måla naglarna då. Jag målade tånaglarna igår innan allt det här med skridskoåkningen. Men när jag började skruva med skridskorna förstördes ju nagellacket. Så klart. Jag målade om dem igårkväll. Det är inte roligt det där. Och när jag ska måla naglarna på händerna så blir det fel färg på tummen. Den är ljusröd. De andra är lite mörkare. Men det får vara så. Jag kan ju inte ens ta bort nagellacket på ett finger utan att de övriga också dränks i aceton. Jag har provat tidigare nämligen.

Ilska

Min morgon och förmiddag var inte bra. Av olika anledningar. Vaknade återigen lite tung i huvudet. Och jag blev besviken på att läkaren inte kunde följa med och åka skridskor. Och Ella ville plötsligt åka på sjön fast vi hade bestämt rundbanan. Och Linas telefon var avslagen. Och jag fick inte i skruven i de skridskorna jag skulle använda. Och mitt i den ilskan ringer Måns. Han vill fika och säger att Fredrik har en kille till mig. Jag svarar att jag är arg och att jag inte vill ha någon lärare. Han säger att jag ska ringa senare. Och så ringer Ella flera gånger och tar emot lite ilska. Och hon skrattar åt att jag använder verktyg från designtorget. Och jag sätter mig i soffan och försöker andas. Och efter många samtal föreslår Ella Brunnsviken. Dit kan jag promenera och ta mig hem ifrån när jag vill. Det är tydligen alltid viktigt för mig. Och jag säger att jag måste få lite tid. För jag är så arg att jag inte kan klä på mig. Och så pratar jag med bror Peter och han liknar mig vid pappa. Vilket jag kan förstå. Och så ringer Malin som har ett par skridskor till mig. Och så säger hon att hon fixar grill och korv. Och så ringer Linn och är så förvånad att jag ska på skridskoutflykt att hon också vill följa med. Och jag åker och åker. Och det var precis vad jag behövde. Tack Ella för ditt tålamod. Och nu ringde Fredrik och så fick jag numret till läraren. Så jag får väl ringa honom i veckan.

Ingen hejd

Hur ska jag kunna vara cool. I något. Jag klarar ju inte ens av att måla naglarna. Och när jag ska sätta i säkerhetsbältet i bilen så drar jag för fort. Så att det fastnar. Och när det väl är på plats så fastnar det när jag rör mig. För att det går för fort. Och det är därför ett glas kan gå sönder när jag bara ska ställa ner det. Och det är därför det rinner över när jag fyller på ett glas. Det är därför jag har hål i mitt handfat. För att jag tappat något där. Och det är därför jag går in med axeln i dörrkarmen. Det är därför jag jag tvättar mattan ofta. För att det kaffet hamnar där ibland. Hur ska jag kunna vara cool. Jag är ju inte det. Allt går fort. Och jag vill att allt ska gå fort.