Jag fick ett mail av Kim med rubriken Niklas Modig. Hon undrade om han var en bra dansinstruktör. Det är han. Han är fantastisk som instruktör. Och helt underbar som person. Jag blev kär i honom första gången jag såg honom. Långt innan han var instruktör. Men jag har raderat hans nummer många gånger. Nu hittade jag en text om honom. Eller till honom. Jag skrev det innan jag hade börjat skriva här. Men den är fin. Texten. Och den är sann. Så här är den.
Jag tycker om att skriva men du kanske läser mina ord på ett annat sätt. Du kanske inte uppfattar dem så som jag vill att du ska göra. Det är lättare att tala framför dig. Då hör du tonen och ser vad min ögon säger. Jag blev kär direkt första gången jag träffade dig. Och sedan dess har du funnits i mitt hjärta. Det är mycket hos dig som jag verkligen tycker om. Du är annorlunda och för mig är du speciell. Ibland blir jag rädd för att dina skrivna ord är tomma. Det är inte alltid jag känner din värme som finns i dina ord. Flera gånger har mitt hjärta kramats sönder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar