skip to main | skip to sidebar

Inte bort utan någonstans

torsdag 13 november 2008

Stökigt

Nu har jag hamnat i en sån där period när jag tror att jag ska dö igen. Det är ju så klart ingen skön känsla. När jag går hemifrån så ser jag mig omkring och tänker att så här kommer de att hitta mitt hem om jag dör. Och jag tycker det är alldeles för stökigt. Men det är ju jag. Just nu. Rörigt hem och rörigt inre.
Upplagd av Pernilla kl. 09:30

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2009 (235)
    • ►  mars (64)
    • ►  februari (82)
    • ►  januari (89)
  • ▼  2008 (481)
    • ►  december (66)
    • ▼  november (37)
      • Julmusik
      • Över
      • De ofrivilliga
      • Advent
      • Uppåt
      • Mina underbara vänner
      • Virrvarr
      • Varför
      • Mörkret
      • Härligt
      • Ljuset
      • Gnissla och skära
      • Snö
      • Hypokondri
      • Folkskygg
      • Explosion
      • Lidande
      • Brytas ner
      • Igen
      • Står och väger
      • Stökigt
      • Bacillskräck
      • Gamla vanliga jag
      • Vara hemma
      • Ny brevlåda
      • Medberoende
      • Låg toleransnivå
      • Inga hemligheter
      • Tillförsikt
      • Gulliga Matilda
      • Gulliga Ella
      • Fast
      • Ensam med någon
      • Skäms
      • Bara krascha
      • Misslyckande
      • Fucking november
    • ►  oktober (40)
    • ►  september (16)
    • ►  augusti (31)
    • ►  juli (12)
    • ►  juni (44)
    • ►  maj (32)
    • ►  april (33)
    • ►  mars (34)
    • ►  februari (75)
    • ►  januari (61)
  • ►  2007 (313)
    • ►  december (54)
    • ►  november (53)
    • ►  oktober (69)
    • ►  september (66)
    • ►  augusti (46)
    • ►  juli (11)
    • ►  juni (14)