torsdag 6 november 2008
Inga hemligheter
Han tycker att jag är för öppen. Och han tycker att jag inte alltid behöver visa vad jag känner. Jag svarar att jag inte kan styra över det. Och vill det väl inte heller. Jag gråter när jag är ledsen. Och skrattar när jag är glad. Och skriker när jag är arg. Och jag säger det jag tänker. Ibland blir det för mycket. Det förstår jag. Tror jag är så öppen för att slippa vara orolig. Orolig för att bli avslöjad. Det finns nämligen inga hemligheter. Alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar