måndag 17 november 2008
Explosion
Jag var försiktig. Men det blev explosion ändå. Och igår kom jag så långt att jag hade ytterkläderna på mig. Nästan på väg. Jag stod där i min regnjacka och mössa och tumvantar. Och hela kinderna fulla av tårar. Och jag kände mig som fem år. Men jag tog av mig och la mig i soffan. Vad konstigt det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar