Ta emot

Som vanligt. Balanserar jag på gränsen. Den stora lyckan. Eller den tryckande sorgen. Men antagligen är det så. Att det ena inte existerar utan det andra. Så det är bara att ta emot det. Det som är på ingång. Jag har bestämt mig. Jag tänker inte vara rädd. Inte för något. Varken kärlek eller sorg.