Nu tittar jag på Baccara-bilden och skrattar. För det är inte så att det är några förebilder. Snarare verkligheten. Lite sliten så där. Och en vilja om mer än man förmår. Och allt jag har är svart eller vitt. Och hela jag är svart och vit. Och det är jag inte stolt över. Heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar