skip to main | skip to sidebar

Inte bort utan någonstans

torsdag 2 oktober 2008

Niklas

Jag har varit rädd för att möta honom. Jag får hjärtklappning bara av att se honom. Han kramar mig flera gånger. Han säger att det är speciellt. Det är det. Ett kort möte och vi skiljs åt. Jag vill gråta. Ville inte möta honom. Klarar inte av det. Det gör för ont i hjärtat.
Upplagd av Pernilla kl. 22:04

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2009 (235)
    • ►  mars (64)
    • ►  februari (82)
    • ►  januari (89)
  • ▼  2008 (481)
    • ►  december (66)
    • ►  november (37)
    • ▼  oktober (40)
      • Hur
      • Meningen med livet
      • För mycket
      • Allt faller
      • Monolog
      • Orkar inte
      • Obestämd
      • Måste
      • Idag kanske
      • Fru Strömstedt
      • Fredag
      • Inget fotfäste
      • Härlig morgon
      • Lyx
      • En jobbig tid
      • Tack
      • Bestämma mig
      • Med vem
      • Hitta tillbaka
      • Välkommen mörker
      • Evig kärlek
      • Fredag igen
      • Något bara
      • Tragiskt
      • Antagligen gå
      • Måste klara av det
      • Destruktivt
      • En sista chans
      • Trött på allt
      • Upp och ner
      • Utan socker
      • Själv
      • Kanelbullens dag
      • Leva livet
      • Ger och ger
      • Onyanserat
      • Bort från det
      • Niklas
      • Vart tog det vägen
      • Är det solen
    • ►  september (16)
    • ►  augusti (31)
    • ►  juli (12)
    • ►  juni (44)
    • ►  maj (32)
    • ►  april (33)
    • ►  mars (34)
    • ►  februari (75)
    • ►  januari (61)
  • ►  2007 (313)
    • ►  december (54)
    • ►  november (53)
    • ►  oktober (69)
    • ►  september (66)
    • ►  augusti (46)
    • ►  juli (11)
    • ►  juni (14)