Oron anfaller

Jag ligger i soffan och tycker det är skönt att det börjar bli kallt i lägenheten så jag kan ha kläder på mig. Jag tittar på en film och känner mig lugnare än på länge. Och så plötsligt tar oron tag i mig. Från ingenstans. Har kanske 10 minuter kvar av filmen. Sätter på datorn och går in på flera sidor samtidigt. Lugnet är borta. Går in på facebook för att titta. Så dyker Niklas upp på ett foto och det drar i magen. Han ska bort. Bort ska han. Vill inte ha honom inpå mig. Han kan stanna i sitt kinesland hela livet. Hittar Peter Jöbacks nya video på YouTube och det lugnar. Och så hakar sidorna upp sig. Många är öppna samtidigt. Jag trycker och trycker. Och det blir värre och värre. Förstås. Och jag vet att det är den här oron Peter avskyr. Bror Peter alltså. Peter Jöback känner inte mig. Men jag känner honom. Bror Peter tycker inte om när jag är så här långt ifrån lugnet. Instruktören på yogan sa i går att yoga är att hitta balansen mellan jord och himmel. Vad gör jag där? Finns ingen balans någonstans. På något sätt.