Familjebeskrivningar

Vill berätta om vårt landställe som vi hade när jag växte upp. Det var verkligen landet med bönder och åkrar och rolig dialekt. Min farmor gifte sig med en bonde som hette Sten, det var så vi hamnade där. Pappa byggde alltid på något. Ett nytt hus, en friggebod, ett garage, en carport, hus till grannen. Han jobbade bort sin smärta. Det gör han fortfarande.
Vår närmaste granne var Herbert och Britt. Deras dotter var gift med en kriminell som hade suttit inne, sa pappa. De hade världens sötaste dotter som hette Nathalie. Herbert och Britt hade landställe som vi. Och som Clary. Alla andra bodde permanent där.
Clary var lite anonym men hälsade alltid vänligt.
Ett tag hade vi Bosse och Barbro som grannar också. Bosse var alkis men ville vara normal och var alltid snäll.
De sålde sen till Dick, han var också snäll. Vi fick veta var hans nycklar till huset var så vi kunde gå in och hälsa på hans katter när vi ville.
Dicks föräldrar var bönder och bodde 2 km från oss. Vi fick vara där hur mycket vi ville. Ta ut kaninungarna, vara på höskullen och leka, vara i ladugården bland korna och kalvarna eller låna hem en kattunge. Östen och Britta hette de. Vi fick veta var nyckeln till huset var så att vi alltid kunde hälsa på katterna. Där också. Fick höra sen att Britta hade vunnit en miljon på lotto och blivit knäpp. Vet inte om det är sant.
Nära Östen och Britta bodde Alezohn som hade en egen landningsbana och egna flygplan. Han störtatde med pappa en gång, det gick bra tack och lov. Det kanske är därför pappa är flygrädd. Jag tycker han är jobbig när han sitter på planet full och hela tiden säger att vi tappar höjd. Han kanske har rätt till sin rädsla. Alezohn störtade igen sen med två bönder i planet. Alla dog.
Och så fanns Kalle-mössa, han cyklade runt mellan gårdarna och fick sig en sup på varje ställe. Tills han inte kunde cykla längre då gick han till fots.
Sen hade vi Britt-Louise och Sture och deras fem barn. Pappa och Sture hade gått i samma klass som små. Sture var den snällaste som fanns, sa alltid pappa. Vi var sommarbarn där flera somrar. Britt-Louise bakade ständigt och vi fikade flera gånger om dagen. Det tyckte jag om. Sture fick cancer och dog för 15 år sen och pappa var ledsen.
Och så var det lödar-Lasse, han blev alltid fullast på festerna. En gång var han borta och alla blev oroliga. Efter några timmar hittade vi honom i hammocken. Han hade somnat på fyllan bara.
Gamla och jättesnälla Jocke och hans fru bodde bredvid där. Han hade ett stort trädgårdsland och vi fick äta morötter och sockerärter och jordgubbar där. Plocka och äta.
Hans dotter med familj bodde i samma hus. Det var som en herrgård. Dotterns man Kalle var läskig, vi var alltid rädda för honom. Han var arg och skrek på oss ibland. Dottern och Kalle skilde sig sen, långt efter att vi hade sålt vårt landställe. Kalle var inte nöjd med skilsmässan. En dag skjöt han henne i magen och sen sig själv. Hon överlevde. Han dog.
Små familjebeskrivningar. Min uppfattning. Finns nog många fler historier bakom varje familj i det lilla Lindsbro. Liksom bakom varje person omkring mig. Det man inte vet. Men som finns.