skip to main | skip to sidebar

Inte bort utan någonstans

söndag 4 maj 2008

Hårfin

Nu är jag lugn. Tror nog att han tycker om mig ändå. Precis som jag är. Men det gör mig så förundrad. Kan det verkligen vara så. Att han vill ha mig. Och att jag vill ha honom. Verkligen förundrad. Gränsen mellan lycka och sorg är hårfin.
Upplagd av Pernilla kl. 21:58

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2009 (235)
    • ►  mars (64)
    • ►  februari (82)
    • ►  januari (89)
  • ▼  2008 (481)
    • ►  december (66)
    • ►  november (37)
    • ►  oktober (40)
    • ►  september (16)
    • ►  augusti (31)
    • ►  juli (12)
    • ►  juni (44)
    • ▼  maj (32)
      • Min dröm i natt
      • Förfall
      • Trasar sönder
      • Se förbi
      • Seriöst
      • Puts-damm
      • Mitt lilla hjärta
      • Uttråkad
      • Utsikt
      • Lycklig
      • Acceptera
      • Inte behagligt
      • Behagligt
      • Oron
      • Kärlek
      • Intresse
      • Hundbajs
      • Saknar balkongen
      • Lugn och trygg
      • Ljust
      • Sommarvärme
      • Mår bra
      • Terapeut
      • Just då
      • Linda Bengtzing
      • Hårfin
      • Allt och inget
      • Att vilja ha
      • Bilden nedan
      • Min oro
      • Kladdiga ögon
      • Bara hemma hemma
    • ►  april (33)
    • ►  mars (34)
    • ►  februari (75)
    • ►  januari (61)
  • ►  2007 (313)
    • ►  december (54)
    • ►  november (53)
    • ►  oktober (69)
    • ►  september (66)
    • ►  augusti (46)
    • ►  juli (11)
    • ►  juni (14)