Vingligt

Usch, känner mig vinglig nu. På jobbet känner jag mig stabil. Men privat är det vingligt. Och jag känner att jag inte orkar falla nu. Jag orkar inte det. Inte en tid som denna. Med dagar som aldrig blir ljusa. Och dagar då det bara regnar och regnar. En tid då det är mörkt och tråkigt. En tid då det är som jobbigast att vara själv. En tid när man vill vara hemma med någon. Bara någon. Eller inte någon. Någon speciell. Men vem.